Laguppställning:
- Cay -
- Axel, Jörgen, Peter, Kenneth -
- Tonny, Robin, Glenn, KP -
- Affe, Jens

Målskyttar: Affe 2, Glenn 1

Rapport:
Vi kom till match med en något tunn trupp, vi var endast 12 man efter det att vi fått ett sent återbud från Jonny. Inte blev det bättre av att både Kenneth och Jens fick skadekänning under matchens gång, men det var bara till att bita ihop och jag tycker ändå att vi krigar på så gott vi kunde. Tyvärr så saknades också vår B-lags coach Daniel Nilsson, som var upptagen med en oerhört viktig födelsedag hos sin svägerska. (Smakade kaffet och bullen bra?) Men eftersom Danne är en snäll kille och aldrig själv kommenterar när någon är borta pga en sådan grej så lämnar jag det därhän.

Matchen då? Nja, vi gjorde väl en ganska så slätstruken insats denna söndagseftermiddag, samtidigt så skall det sägas att Näsby ställde upp med en stark trupp, och jag tror nog att dom hade minst en handfull A-lags aktuella spelare med. Dom rullade runt bollen bra, och vi fick oftast jaga boll större delen av matchen. Vi hade det oerhört svårt att själva rulla runt på bollen, och därför blev det mest hopplösa långbollar på våra anfallare som inte hade det lätt mot deras backar. Innan domaren blåste för halvtidsvila så hade Näsby hunnit med att göra 4 mål.

I andra halvlek så fick vi knappt låna bollen de första 15 minuterna, Näsby fortsatte sin offensiv och vi hade det tufft att freda vårt mål. Men när Glenn stänkte in ett skott från 20 meter så fick vi lite luft under vingarna och skapade lite oreda i deras försvar. Affe som krigade på hårt där framme visade vilja när vi gjorde vårt andra mål, liggande i straffområdet så tryckte han bollen och vi reducerade då till 2-7 (tror jag) Näsby gjorde ytterligare 2 mål innan Affe fastställde slutresultatet på straff till 3-9. Vi hade faktiskt bud på ett par mål till, men vi hade inte riktigt orken att fullfölja hela vägen fram.

Nåja, nu vet vi hur det känns att förlora en match också, kanske kan det vara en väckarklocka så vi inte springer och tror att vi är oslagbara. Bäst i ÖIF idag var utan tvekan Affe som slet kopiöst i anfallet, även lillebror Axel var duktig på sin högerback. I bilen på vägen hem konstaterade Cay att han nog borde tagit ett par bollar och vi är nog beredda att hålla med. Men faktum är att han räddade många bollar och vi ska nog tacka honom för att det inte blev tvåsiffrigt i matchen.

Övrigt att notera från dagen är att innan avfärd så var där ingen som riktigt visste var planen som vi skulle spela på låg. Vi ringde till Kenneth som förklarade vägen, väl framme så kommer KP fram till att han bott ca 300 meter därifrån på tredje våningen. Herregud, var du aldrig utanför dörrarna KP? Att du hittar till Björkvallen i Önneköp måste vara ett medicinskt under!

Nu glömmer vi denna matchen och tar nya tag mot Vollsjö nästa helg, förhoppningsvis med ett par spelare till på bänken.